Den konstnärliga utsmyckningen – hotad av förfall

 

Debre Selam Mika’el – en pärla bland de medeltida etiopiska kyrkorna – är mycket vackert utformad. Som byggnadsmonument och kulturarv betraktad anses den som en av de värdefullaste i Etiopien. Enligt David W. Phillipson, professor i afrikansk arkeologi och en stor auktoritet på det område som rör äldre etiopisk arkitektur, bör denna kyrka dateras till mellan 700- och 1000-talet (Ancient Churches of Ethiopia, China 2009, s. 186).

Byggnaden har formen av en basilika med tre skepp och ett kor (mäqdäs). Det är en tämligen liten kyrka, men dess monumentala planlösning och inbördes proportioner får den att framstå som en mindre katedral. Den är delvis inrymd i en grotta, som sent i byggnadens historia har kompletterats med en utskjutande portik, som bildar ett separat rum fram den egentliga kyrkan (se planritning här ovanför, Jean Gire. Les Dossier De L’Archêologie, No 8, 1975). Detta gör att Debre Selam Mika’el ibland också kallas för ”en kyrka i en kyrka”.

Debre Selam Mikael är till merparten en monolitisk byggnad, uthuggen ur berget i ett stycke, något den har gemensamt med omkring 150 andra kyrkor i Tigrai. En grottgång löper längs med byggnadens västra och norra sida (Foto: Karl-Gunnar Olsson). I denna flyter en bäck och vattnet i denna är enligt etiopierna heligt och används för rituellt bruk, till exempel vid dop.

Norra sidoskeppet. Den västra respektive östra väggen.

 

Den konstnärliga utsmyckningen består av en lång rad muralmålningar, utförda i al secco på puts, som tillsammans gestaltar ett bildprogram unikt för denna och för bara ett fåtal andra kyrkor i Etiopien. Delvis inspirerade från koptisk och bysantinsk konst är dessa målningar placerade på väggarna i det norra och det södra sidoskeppet och i kyrkans absid såväl som på pilastrar och pelare.

Fyra fresker i accelererande förfall. Norra sidoskeppet, östra väggen.

Vid en preliminär bedömning förefaller det övergripande temat gestalta den himmelska och jordiska kyrkan, och unikt för denna utsmyckning är att man här även finner motivet Majestas Domini, som annars är mycket ovanligt i Etiopien. Dock väntar detta i långa stycken säregna bildprogram, partiellt dolt under sekel av smuts, ännu på att utforskas.

Tillståndet för de målningar som alltjämt är bevarade – på några platser har de redan helt förfallit – är generellt sett alarmerande. De är i akut behov av konservering och om inget görs kommer samtliga dessa inom ett fåtal år att vara skattade åt förgängelsen.

Två helgon. Den svårast drabbade målningen. Norra sidoskeppet, östra väggen.

Här ser vi den svårast skadade fresken i norra sidoskeppet, placerad uppe till vänster på östra kortväggen. Än mer skadad, ja, till stora delar fragmenterad, är den ena av de två framställningarna av Majestas Domini, som i sin fulla prakt ursprungligen smyckade kyrkans absid. Den fresk vi här ser går dock ännu att rädda, och detta gäller även övriga mer eller mindre skadade målningarna i denna kyrka. Genom konsolidering fästs allt som sitter löst, i detta fall inte bara färgen, utan även murbruket och putsen. När detta har gjorts kan målningen rengöras. Lägg märke till att ansiktena med dess charmerande, linjärt tecknade ögon och näsor såväl som gloriorna omkring huvudena, trots kraftigt sprucken och delvis vittrad puts, till stora delar alltjämt är intakta. Efter nämnda moment, utförda enligt väl beprövade metoder, och därefter genom sparsamma retuscheringar och viss inmålning av ruinerad bakgrundsfärg kan det som nu ser så hopplöst sorgligt ut i stor utsträckning återställas.

”De nio helgonen” i miserabelt skick. Strax under Majestas Domini. Norra sidoskeppet.

Detta gäller även den allvarligt drabbade helgonraden under den Majestas Domini som finns i samma sidoskepp. Då dessa helgon kan räknas till nio, får vi förmoda att det är ”The Nine Saints”, som de kallas i handböckerna, syriska helgon som man anser kom till Etiopien som missionärer under 500-talet och grundade ett flertal stora kloster – det mest berömda är Debre Damo kloster daterat till 500-talet och belägen högt uppe på ett berg, längst uppe i norr nära gränsen till Eritrea.

Vid sidan av ytterligare endast en kyrka i Etiopien, Yemrähannä Krestos, belägen några mil norr om Lalibela, är de målningar vi finner i Debre Selam Mika’el de äldsta bevarade i landet. (En kort presentation av byggnaden och dess målningar kommer snart att finnas att läsa i en särskild artikel.)

_____________________________________________________________________________________

Fortsättning: Förundersökning – delaktighet och slutsatser

 

 

Copyright  © Text och bild SCECH, författaren och fotografer 2011

 

 

 

 

 Posted by at 15:42