DEBRE SELAM MIKA’EL
Målningar och byggnad – kort beskrivning

Damages to cultural property belonging to any people whatsovever
means damages to the cultural heritage of all mankind
since each people makes its constribution to the cultural of the world

The Hague convention, 1954

 

Copyright © Text och bild SSCECH 2011

Den sentida portiken som leder in till den till kyrkan Debre Selam Mika’el

 

Debre  Selam Mika’el – ”En kyrka i en kyrka”

Debre Selam Mika’el – en pärla bland de medeltida etiopiska kyrkorna – är mycket vackert utformad. Som byggnadsmonument och kulturarv betraktat anses den som en av de värdefullasta i Etiopien. Enligt David W. Phillipson, professor i afrikansk arkeologi och en stor auktoritet på det som rör äldre etiopisk arkitektur, bör denna kyrka dateras till mellan 700- och 1000-talet (Ancient Churches of Ethiopia. China, 2009, s. 186).

Byggnaden har formen av en basilika med tre skepp och ett kor (mäqdäs). Det är en tämligen liten kyrka, men dess monumentala planlösning och inbördes proportioner får den att framstå som en mindre katedral. Den är delvis inrymd i en grotta, som sent i byggnadens historia har kompletterats med en utskjutande portik, som bildar ett separat rum fram den egentliga kyrkan. Detta gör att Debre Selam Mika’el ibland också kallas för ”en kyrka i en kyrka”.

 

Planritning. Jean Gire.

 

Dess mitt- och sidoskepp är åtskilda av valvbågar och pelare, och fönstren, innefattade i kraftiga träramar, är skönt utmejslade i ljus sandsten. Kvaliteten på hantverket är enastående och man häpnar över den förmåga med vilken man med släggor och järn här har lyckats gestalta kyrkorummet och dess arkitektoniska formspråk. Pelare, kapitäl, valvbågar och nischer är huggna med största precision och detta gäller också kyrkans träarbeten.

Genomskärningsplan. Jean Gire.

 

En ytterligare unik sak för denna kyrkobyggnad är korskranket. Vi ser det i den här i den övre genomskärningsplanen. Elegant utskuret med skönt mönstrade väggpaneler skiljer det långskeppet från koret (mäqdäs). Medeltida korskrankt finns endast bevarade i få andra etiopiska kyrkor och det är bara det i Debre Selam Mika’el som alltjämt bevarar sin triumfbåge.

Byggnadstekniken uthuggen och konstruerad

Debre Selam Mika’el är till merparten en monolitisk byggnad, uthuggen direkt ur berget i ett stycke (se planritning ovan). Men dess södra och östra väggpartier är konstruerade, uppmurade med vitkalkade sandstensblock, varvade med timmerstockar, och gestaltar en design och teknik som minner om den allra äldsta etiopiska arkitekturen. Som endast en av en handfull bevarade etiopiska kyrkor uppförda i denna så kallade aksumitiska stil, avspeglar dessa murverk byggnadskonsten från det aksumitiska riket (ca 150 f.Kr. – 700 e.Kr.).

Södra porten och övrig exteriör avspeglar det uråldriga aksumitiska byggnadssättet.

 

Det var till detta rike – som Etiopien har utvecklats ur – och till kung Ezana i huvudstaden Aksum den syriske munken Frumentius på tidigt 300-tal anlände, en händelse som blev avgörande för detta lands kristnande. Att vara uthuggen ur berget har denna kyrka gemensamt med omkring 150 kyrkor i Tigrai. Detta sätt att med hammare och järn ur berget hugga ut och mejsla fram rummen med dess valv, pelare och arkitektoniska detaljer är karakteristiskt för medeltidens etiopiska kyrkoarkitektur. Och att träda in i dessa ståtliga rum, ofta rikt utsmyckade med målningar från golv till tak, är en stor och exotisk upplevelse.

 

Grottgång med bäck som löper runt delar av byggnaden. Foto: Karl-Gunnar Olsson.

 

Byggnaden har formen av en basilika med tre skepp och ett kor (mäqdäs). Det är en tämligen liten kyrka, men dess monumentala planlösning och inbördes proportioner får den att framstå som en mindre katedral. Den är delvis inrymd i en grotta, som sent i byggnadens historia har kompletterats med en utskjutande portik, som bildar ett separat rum fram den egentliga kyrkan (se planritning). Detta gör att Debre Selam Mikael ibland också kallas för ”en kyrka i en kyrka”.

Att vara uthuggen ur berget i ett stycke har denna byggnad gemensamt med omkring 150 andra kyrkor i Tigrai. En grottgång löper längs med byggnadens västra och norra sida. I denna flyter en bäck och vattnet i denna är enligt etiopierna heligt och används för rituellt bruk, till exempel vid dop.

 

Den konstnärliga utsmyckningen – rik dock i förfall

Den konstnärliga utsmyckningen består av en lång rad muralmålningar, utförda i al secco på puts, som tillsammans gestaltar ett bildprogram unikt för denna och för bara ett fåtal andra kyrkor i Etiopien. Delvis inspirerade från koptisk och bysantinsk konst är dessa målningar placerade på väggarna i det norra och det södra sidoskeppet och i kyrkans absid såväl som på pilastrar och pelare.

Norra sidoskeppet. Den västra respektive östra väggen och dess målningar.

 

Vid en preliminär bedömning förefaller det övergripande temat gestalta den himmelska och jordiska kyrkan, och unikt för denna utsmyckning är att man här även finner motivet ”Majestas Domini”, som annars är mycket ovanligt i Etiopien. Dock väntar detta i långa stycken säregna bildprogram, partiellt dolt under sekel av smuts, ännu på att utforskas.

Elefantscen. Detalj. Västra väggen, norra sidoskeppet.

 

Tillståndet för de målningar som alltjämt är bevarade – på några platser har de redan helt förfallit – är generellt sett alarmerande. De är i akut behov av konservering och om inget görs kommer samtliga dessa inom decennier att vara skattade åt förgängelsen.

Fyra scener i accelererande förfall. Norra sidoskeppet, östra väggen.

 

Den svårast skadade övre vänstra fresken. Norra sidoskeppet, östra väggen.

 

Den i fotot ovanför exponerade fresken går alltjämt mycket väl att rädda och de övriga målningarna på denna vägg likaså. Genom konsolidering fästs all löst sittande puts och färg och därefter kan denna och övriga målningar rengöras. Lägg märke till att ansiktena med dess linjärt tecknade ögon och näsor såväl som gloriorna omkring huvudena trots kraftigt sprucken puts alltjämt är delvis intakta. Efter noggrann konsolidering och rengöring enligt väl beprövade metoder och därefter genom sparsam retuschering samt viss inmålning av ruinerad bakgrundsfärg kan mycket av det som här just nu ser så hopplöst sorgligt ut återställas.

Vid sidan av ytterligare endast en kyrka i Etiopien, Yemrähannä Krestos, belägen några mil norr om Lalibela, är dessa målningar de äldsta bevarade i landet, enligt preliminära dateringar utförda mellan 1000- och 100-talet

Läs mer om projektet Debre Selam Mika’el och om vad professor Richard Pankhurst, vår främste förespråkare, säger om det akuta behovet av åtgärder och den räddningsaktion av dessa målningar och andra bildprogram som står på vår agenda.

”De nio helgonen” i miserabelt skick. Strax under Majestas Domini. Norra sidoskeppet.

 

Richard Pankhurst är professor i historia och grundare av Institute of Ethiopian Studies (IES), Addis Ababa University, internationellt centrum för forskning inom etiopisk humaniora. Han är en världsberömd forskare och central gestalt inom inom det etiopiska kultur- och universitetslivet och också högt respekterad hos den etiopiska allmänheten stort. I sin rekommendation talar han om den akuta situationen för den äldre sakrala konsten i Etiopien och sammanfattar betydelsen pilotprojektet Debre Selam Mikael: Letter of rekommendation by Richard Pankhurst.

 

Lars Gerdmar

____________________________________________________________________________________

Foto om ej annat anges: Lars Gerdmar
Bildskällor:  Carmen Deas, Karl-Gunnar Olsson,
Lars Gerdmar och Jean Gire:
Les Dossiers De L’Archéologie, No 8, 1975

Copyright © Text och bild SCECH,
författaren och fotograferna 2011