Vi har för avsikt att så snart tid och medel tillåter upprätta en databas där den rapport som föreligger i tryckt form från vår undersökning på ett vetenskapligt sätt i detalj presenteras. I denna kommer samtliga provresultat att presenteras, såväl som den ingående fotografiska och skriftliga dokumentation av skadebilden i Debre Selam Mika’el att redovisas. Tills dess ber vi er att hålla till godo med den presentation som här ges, där tonvikten lagts på att i bild visa hur olika moment genomfördes. Två rengöringsprover i skilda tekniker utfördes i den västra lunetten, på  norra väggen, i det norra sidoskeppet. Innan rengöringen hade vi gjort en noggrann analys av denna del av väggen som förvissat oss om att puts och färg här var alldeles solida.

Som säkert en del redan känner till användes förr i tiden franskbröd vid rengöring av muralmåleri både i vårt land och på kontinenten. Med sådant bröd rengjordes till exempel takmålningarna Uppsala domkyrka i samband med den stora konserveringen av dessa på 1970-talet. Här visas bilder på hur Gomma Pane framställs.

Platsen för detta Gomma-Pane-bak var the White Father’s guesthouse i Wukro, den plats dessa katolska präst-ingenjörer bor och där vi under de dagar förundersökningen pågick hade förmånen att bo. Till hjälp i köket hade vi ställets chef, father Angel, som verkligen gör själ för sitt namn och som visade oss och det projekt vi förberedde stort intresse.

Gomma Pane görs av en blandning av vetemjöl, vatten, kopparsulfat och målarsoda i väl avvägda delar som här mäts upp av Carmen Deas, värms upp och knådas ihop av Lars Gerdmar. Resultatet blir en rengöringsdeg som på ett skonsamt sätt tar bort löst sittande damm och smuts och samtidigt, i kraft av de kemikalier som ingår, dödar mikroorganismer (foto: Karl-Gunnar Olsson).

Första rengöringsprovet – en ängel friläggs steg för steg

En lycklig omständighet och något av en sensation under vår förundersökning var då vi under första och andra rengöringsprovet i norra sidoskeppets västra lunett kunde frilägga en ängel, tidigare dold under ett tjockt lager av smuts, bildat av damm och sotig rök från vaxljus och rökelse under närmare ett millennium.

På en stege hjälpligt förankrad i stengolvet under den västra lunetten i det norra sidoskeppet och hållen av en präst och en ung diakon, utförs här med Gomma Pane en liten bit i taget det första rengöringsprovet – ett grannlaga och tidskrävande arbete – som skulle visa sig avslöja delar av nämnda ängel (foto: Carmen Deas). Bakom ett närmast ogenomskinligt grå-blått lager av tjock ytsmuts framträder så småningom ett linjärt måleri, som i djärva, svarta penseldrag beskriver undre delen av en mantel och en del av en vinge.

Nedanför stegen står Carmen Deas och Karl-Gunnar Olsson och nu samlas också präster och diakoner och andra aktiva vid Debre Selam Mikael, som i likhet med mig uppe på stegen, häpna stirrar och gläds.

Uppe på vänstra vingen, som tillhör den yta som vi valt att rengöra, visar sig senare en skön ornamentik som närmast kan beskrivas som påfågelsögon – de ögonformade mönster denna fågel har på sina stjärtvingar. Det som nu sker under loppet av förhållandevis kort tid är överraskande, ja, en fantastisk sak för oss alla.

Fram träder nu snart större delen av en ängel, alltjämt mycket smutsig, och med delar av hudfärgen och ansiktsteckningen borta. Alla vi som befinner oss på denna plats kan nu se denna ängel på väggen, som ingen på många generationer i denna bygd sett. Den bör vara omkring 1 000 år gammal. Troligen är det en ärkeängel – du sju ärkeänglarna, varav en har gett namn åt denna byggnad – har en framträdande plats i den etiopiska konsten. Vem eller vilka som målade den är en av en lång rad frågor som återstår att besvaras kring bildprogrammet i Debre Selam Mika’el.

Detta och annat som har att göra med denna kyrkas byggnads- och konsthistoria hoppas vi at kunna fastställa inom ett interdisciplinärt forskningsprojekt som planeras löpa parallellt med konservering. Läs mer: Research och Britt-Inger Johansson – Research Director

Här ser vi den västra lunetten med fragmentariska, dock i väsentliga delar alltjämt bevarade helgonporträtt under, samt detaljbild av den av de tre änglar på denna vägg som alltså rengjordes. Efter det andra rengöringsprovet var den större delen av den frilagda ängeln fortfarande rejält smutsig. I det skick målningen nu är i, med vittrad färg i ansiktet, ser den lite spöklik ut, något som den dock inte behöver göra efter den definitiva rengöring och konservering som först kommer att ske när projektet genomförs.

Andra rengöringsprovet – referensyta kring vänster vinge

Om någon undrar varför konservatorn Carmen Deas inte ses uppflugen på någon av våra stegar, beror detta på att hon föredrar att utföra besiktning och rengöring på stabil arbetsställning, som vi under dessa korta dagar inte kunde kosta på oss. Hon valde att stanna på marken och var den som noterade alla de uppgifter vi tillsammans inhämtade.

Här ser vi henne med pipett och provrör mäta upp den kemikalie som sedan blandades ned i destillerat vatten och bildade den svaga rengöringslösning som användes vid det andra rengöringsprovet. På stegen står undertecknad i full balans på en stege i färd med att över vår ängels vänstra vinge med topps – som är det redskap som med stor kontroll används i detta moment – arbeta bort ett tjockt lager av fet, grå-svart smuts, bildat efter exponering av sot från vaxljus och fet (men väldoftande) rökelse under århundradena.

Som synes på bilden är den västra lunetten, med undantag för mindre ytor av vittrad puts och färg i de övre och nedre delarna, täckt av ett tjockt grå-blått lager av damm och smuts. Detta har byggt upp under en följd av sekel, och de tre änglarna under detta kunde endast partiellt och antydningsvis urskiljas. Redan resultatet av det första rengöringsprovet var häpnadsväckande.

För första gången på hundratals år kunde präster och andra intresserade aktiva vid Debre Selam Mika’el med stor glädje och eftertänksamhet betrakta en ängel, men en vinge dekorerad med påfågelsornamentering, med en stav i sin högra hand – den så kallade angelus- budbärarstaven.

Utsatt för massiv exponering av sotsvart rök under långa liturgier och det damm som virvlat upp från golvet var vår ängel efter den första rengöringen alltjämt mycket smutsig. En ytterligare rengöring krävdes. Denna gjordes av bakgrundsfärgen längs med den högra sidan av ängelns gloria och den övre delen av vänster vinge. Det andra rengöringsprovet utfördes med en mycket svag lösning baserad på rent vatten, vilket visade sig vara tillräckligt för att göra den del vi valt ut i målningen alldeles ren.

Resultatet är som framgår av bilderna och den referensyta som skapades häpnadsväckande med stora skillnader mellan den rengjorda delen och det blå-grå lager av ytsmuts såväl som det tjocka smutsbruna därunder som gränsar till den rengjorda färgen. Notera att minimala smutsfragment återstår. Dessa kommer att avlägsnas vid final rengöring som utförs i vid planerad konservering.

Ängeln i Debre Selam Mika’el – låt oss kalla den för Rafael – gjordes ren och fri och såg redo ut att flyga efter att för Guds och människors skull ha suttit fastmålad i denna lunett i vad vi tror närmare ett millennium. Men tack och lov sitter den ännu kvar på väggen och gläder oss alla med sin närvaro – frågan är bara, hur länge till?

___________________________________________________________________________________________

Fortsättning: Att bota det sjuka – analys, diagnos och recept

 

 

Copyright © Text och bild SCECH, författaren och fotografer